..och hej depression! Inte ens maxdos hjälper mot det här. Fast det är inte bara på grund av hösten, det är så mycket nu. Allting som har hänt, med K och allt. Jag orkar inte med det. Jag har aldrig i hela mitt liv upplevt den här känslan. Jag kan inte sätta ord på den, är det kärlek? Beroende? Hatkärlek? gissar på det sistnämnda.

Har i vart fall fått oxascan utskrivet. Mamma ska gömma tabletterna, eftersom att det är benso i och jag lär bli beroende deluxe. Har tagit 1 tablett á 15 mg. Känner inte ett dugg. Inte så konstigt kanske, eftersom att min kropp har satt upp ett försvar från benso. Har pratat med mamma om att kanske åka bort ett tag. Vart vet jag inte, men jag orkar inte med det här. Jag älskar min familj och vi har inte bråkat eller någonting, men jag behöver komma bort. Helst skulle jag vilja åka någonstans helt själv, eller med Lollo eller K. Nånstans där det är helt okej att jag gråter, skriker, skrattar och får utlopp för allting. Kanske borde jag skriva in mig själv på avdelningen, men jag orkar inte skriken.

Är det någon som skulle kunna låna mig en lägenhet, för någon vecka? Guld värt.