Eller ja, i mina tankar iaf..
Mina tankar har vandrat tillbaka till Killyckan, BellaBus och Nina.. Dom långa ridturerna..
5 timmars ridturen när vi nästan inte hittade tillbaka.. När jag skulle stanna och kissa och Nina gick iväg och jag ramlade bakåt, när vi red på skjutfältet..
När vi tvättade hästarna och dom alltid rullade sig först, Bella först såklart.
Nu gråter jag inte längre men förut så grät jag jättemycket för att jag längtar tillbaka.
Jag tycker det är jättebra där hon står nu, hos Matilda, och jag trivs och så. Men det var speciellt där uppe på något sätt. Om man red in på en stig så visste man inte var man hamnade sen, men man kom alltid tillbaka.
När jag hoppade för första gången med Nina i skogen..
När det var sommar så man kunde rida i linne och känna vinden i håret när man galoperade fram på vägarna.

Det var så jävla underbart..

Det är tider jag aldrig kommer glömma..

Lite bilder från killyckan och tiden därifrån..

Nina med sitt nya täcke.
Nina
Nina första gången jag träffade henne
Nina rullar sig och Bella tittar på
Nina med frostig mule
Steph och jag rider på Nina
Steph rider på Nina.