Vad ska man göra när man älskar någon mer än livet ?
 

Så är det iallafall för mej, jag vet inte vart jag ska ta vägen för jag älskar den här personen så mycket.
När vi bråkar så kan jag inte försvara mej själv för att jag älskar honom.
När någon säger någonting om vårat förhållande så försvarar jag alltid honom.
Jag struntar i om jag råkar illa ut, bara han är lycklig..
Jag gör vad som helst för honom, skulle han säga åt mej att skära halsen av mej, så skulle jag göra det.
Är det sjukt eller är det normalt ?
I min värld är det ingenting märkvärdigt.
Han skulle aldrig be mej skära halsen av mej, men om han skulle göra det, så skulle jag göra som han sa.
Om personen du älskar sa åt dej att skära halsen av dej, skulle du göra det då ?
Smärta är ingenting i mitt liv, jag har upplevt så mycket smärta att jag bryr mej inte när jag väl känner den.
Det beror självklart på vilken smärta det är, men oftast så tycker jag om smärtan.
Jag var väldigt självdestruktiv förut, men jag har fått hjälp och klarat mej ur det.
Men smärtans skönhet finns alltid där.


Nu känner jag att jag har kommit in på fel spår, Väldigt fel.

Vad har smärtan med kärleken att göra ?
Jo, dom är samanlänkade i varandra, dom går hand i hand med varandra.
För i kärleken blir man alltid sårad, någon gång.
Jag säger inte att man blir sårad i alla förhållanden, men dom flesta.
Jag menar inte sårad som att nån lämnar en ensam kvar.
Men alla har väl sina bråk ?
Annars vore det väldigt konstigt..


Jag vill iallafall få klart för alla en gång för alla att jag älskar den här personen.
Oavsätt hur sårad jag kan bli så kommer jag alltid älska honom.
Jag drar mej till honom, hur långt jag än springer hittar han mej alltid.
Är det så att man hör ihop då ?
Har ödet bestämt att det ska vara vi ?
När man älskar någon så det gör ont i hela kroppen, hör man ihop då ?
När man är svartsjuk över allt personen gör, är man förälskad då ?
När man vaknar på morgonen bara för att få se personen, är man lycklig då ?

Just nu är det så iallfall..

Robin, jag älskar dej..

Okej, jag har inte nämnt det här förut men jag hade en pojkvän..
Som ni kan gissa er till så har jag ingen längre..

Det är ingen annans än mitt egna fel.
Han hade inte gjort någonting fel, jag vill bara inte vara bunden till någon för tillfället.
Jag föreslog en paus men han ville inte det, så jag får acceptera att han inte vill senare.


Jag ångrar det regält men jag vet att det är bäst såhär, även om jag inte vill inse det alls så vet jag det innerst inne.
Vet någon hur det känns ?
Eller är jag ensam i hela världen om det ?
Nu har jag sån jävla ångest över att jag gjorde det, men det går väl över ?
Tiden läker alla sår.
Eller ?
Don´t think so bitch !

Det var just därför detta hände, för tiden läker inga sår.
Jag vill inte gå in på detaljer just nu som hela världen kan läsa så jag berättar lite utanför min värld..

Jag hade en pojkvän en gång som var otrogen med min bästa vän.
Det är det som sitter inuti mej och skaver.
Men är det någon som förstår det ?
NEJ, inte en jävla människa på denna jord kan inse hur sårad jag blev.
Det har iallafall gjort så att jag inte kan lita på människor.
Speciellt inte pojkvänner.
Men, även gick jag in i ett förhållande.. För tidigt har jag kommit på nu..
Och pågrund av att jag inte kunde lita på någon förstördes allt.
Vi hade allt med bråk och jag skar mej och vi bråkade ännu mer..

Sen när det började närma sej 1 år såg allting ljust ut, på min sida.
Han hade börjat tröttna på bråken, orkade helt enkelt inte. (Idag förstår jag honom)
Han lämnade mej, och min livs svåraste period började.
Jag började skära mej igen, jag blev deprimerad och grät allt oftare.
Jag lämnade mitt liv. Jag försvann till en plats där ingen kunde komma åt mej.
In i mej själv, jag blev inåtvänd och pratade inte med någon.
Jag var en levande död.

Sen efter en vecka hade jag bönat och bett så mycket att jag fick tillbaka honom.
Men jag var alltid nervös, vågade aldrig lita på att han ville ha kvar mej.
Jag levde i ständig oro.
Tills jag fick reda på en hemsk sanning..
Han HADE tröttnat på mej.
Han ville inte ha mej, han ville ha en annan tjej.
Jag fick reda på det och gjorde slut. (Det var andra gången vi hade gjort slut)

Sen gick hela sommaren, jag försökte glömma.
Försökte låta bli rakbladen och tog min medicin bara när jag skulle.
Jag var som en zombie, hela sommaren, sa det jag blev tillsagd att göra.
Jag hade inte roligt, jag vågade inte ha roligt.
Sen skulle skolan börja, jag ville inte gå i skolan..
Vi skulle gå i samma klass..

Men vi började prata, började umgås med varandra igen.
Vi började få tillbaka känslorna för varandra och jag visste inte vad jag skulle göra..
Det slutade med att vi vart tillsammans igen.
Jag kunde fortfarande inte lita på honom till 100% utan jag var alltid tvungen att fråga vilka han pratade med.
Det blev jobbigt när hösten kom för jag blev deprimerad.
Det sliter på förhållandet då och jag orkade inte med att gå igenom allting igen.

Därför bestämde jag mej att inte gå igenom det.
Jag sa som det var och det slutade som det gjorde..

Jag hoppas att du förstår Robin..

Ja, nu sitter jag på Linköpings Bibliotek och väntar på att min syster ska plugga klart.
Finns inte mycket att göra här, läsa böcker, HAHA.
Jag hittade faktiskt en bok som var lite intressant..
Ghazal Arabhingsten

Nu sitter jag och Matilda och planerar fredagen.
Ska sova hemma hos Lin.

Nu ska vi gåååå

xoxo Louise

Jag åkte till Matilda idag efter skolan, vem hittade jag sovandes i soffan ?
Jo, Matilda !
Så jag bestämde mej för att låta henne sova, kändes lite fel att väcka henne typ 5 gånger i rad ?
Jag gav mej ut till stallet, Alone.
Jag mockade och så innan jag tog in Nina.
Sen gjorde jag igordning Nina och gav mej ut i regnet.
Jag visste inte riktigt vart jag skulle rida någonstans för jag har inte varit däruppe så länge.
Iallafall så tog jag och började däråt vi brukade rida.
Sen svängde jag åt andra hållet. Och vägen ledde mej Far Away !
Men jag kom ut på en väg där jag kände igen mej tillslut ! Lucky me.
Sen när jag kom tillbaka så upptäckte jag att Nina hade tappat en sko, höger fram. KUL LIV !

Sen åkte mami och jag till Granngården !
Vi inhandlade:
*Vinterskor
*Betfor
*Grimma
*Vinterhandskar

Det var behövligt !

Nu ska jag gå och städa mitt rum och sedan gå och sova ?
Jag ska besöka min förra skola imorn !

xoxo Louise

Just nu sitter jag i skolan och borde göra lite nytta.
Men jag orkar verkligen inte, It is BORING !
Jag går på FordonsProgrammet på Carlsund, Jag ska gå inriktning Transport sen, om jag kommer in där vill säga.
Jag har haft FP sen klockan 8 och hållt på och mätt ett batteri, kul ? Inte direkt.
Så istället för att sitta och jobba i böckerna så sitter jag och skriver ett blogginlägg !

Duktigt Louise.

Men nu kom min lärare, Ralf, och sa åt oss att avsluta och komma in i klassrummet.


xoxo Louise

Just nu sitter jag i ett rum som stinker ättika, kul ?
Nej, inte ett dugg faktiskt.
Det är såhär att mina två katter, kastrerade, går runt och sträntar överallt i huset och nu var datarummet offret.
Vi vet inte varför och vi vet inte vem utav dom.
Det är ju lite småirriterande kanske eftersom att vi har provat ALLT för att dom ska sluta.
Medicinering, nån kontaktgrej m.m.

Men lite huvudvärk har väl ingen dött av, eller ?

Jag har lite smått ångest över 2 grejer.
*Jag måste kolla facebook men istället sitter jag och skriver i bloggen.
*Jag ligger efter i skolan och borde läsa ifatt i Engelskan och Svenskan.

Men som sagt, nu sitter jag och gör ett inlägg i bloggen och jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om..

Jag kan ju skriva om vem jag är kanske ? Intressant ? I KNOW !
Så, nu sitter jag och tuggar på en bulle och försöker komma på vart jag ska börja.
Jag är 16 år, tjej, bor utanför Motala, i östegötland för er som inte fatta.
Jag har en egen häst, ett 17 årigt sto, helt underbar !
Jag går på en skola som heter Carlsund, I hate it already.
Jag går regelbundna samtal på Bup, Barn och Ungdoms psykriati, varför vill jag inte säga.
Jag älskar djur, jag hatar världen och människorna i den.
Jag är väl en ganska normal tjej, I think ? Nu tog jag i lite.. Jag är en ganska onormal tjej om jag ska vara ärlig.

Nu ska jag farma och salea och caféa

xoxo Louise